Jobbet med manuset till Ett maskrosbarns mörka hemlighet går sakta men säkert framåt. Det är bara en sista genomgång som krävs för att se så att all text ligger på rätt plats, men p.g.a hälsoskäl har just den biten blivit lite segdragen om man säger så. 
Ser fram emot att höra era åsikter. Det känns lite nervöst att veta att jag är så nära boksläpp av min andra bok. 

Natten till fredag hade jag periodvis svårt att sova. Låg då och grubblade över antalet kapitel som min nästa bok ska innehålla och vad den ska handla om. 
Jag har två olika idéer, om jag inte skriver båda två. Får se hur det blir med den saken. 

Planen var att jobba med manuset under veckan, men har passat på att göra lite annat som behövde göras. 
Förra söndagen var vädergudarna inte med oss. Solen sken över perrongen. När jag gick hem började det att ösregna. 
 
Varannan vecka kommer varvas med foton under veckan som gått och om skrivprocessen, samt läsarträffar och annat skoj, som händer mig som författare. 
 
 
 
 
I fredags var jag iväg med mamma och söstra mi på EM i ridsport. Trippen började med att vi var ute och åt mat. 
Att få sitta på läktaren och bevittna att Sverige och Peder Fredriksson tog silver var stort. 
Vi hade dessutom tur med vädret. 

Idag fick vi veta att han kammade hem GULDET! 
Så otroligt skoj! 

I helgen har jag varit så otroligt trött. Har någon skit i kroppen, som jag inte vet än vad det beror på. Höll nästan på att somna i min pojkväns armar i väntan på hans tåg. Det har aldrig hänt förut, men någon gång ska vara den första. 
Skrivandet är mer för mig än att knåpa ihop olika bokmanus och noveller. Kan ju använda det till så mkt mer. 

Under midsommarhelgen började jag att skriva "Att göra"-listor i min dagbokskalender. Det har sparat så mkt kraft för mig, må ni tro. Känner mig inte alls lika stressad, vilket känns skönt. 
För er som inte vet så är jag född med en hjärnskada. Det i sin tur medför mental trötthet, när hjärnan ständigt jobbar på i högt tempo utan att få en chans till avkoppling och vila. 
Hjärnan känns lugnare och snurrar inte alls i samma tempo som innan jag började skriva ner alla dagens planer. 
Att planera för mig har inte varit så viktigt tidigare. Jag tänkte att jag var en spontan person som inte behövde planera, men jag hade fel.